I tre år har du nu varit vid min sida. I tre år har jag fått känna ren lycka, glädje och kärlek. Under dessa tre år har du varit min stöttepelare och funnits där för mig när jag haft det jobbigt. Du har hjälpt mig och du har fått mig skratta när tiden har varit svår. Du har fått mig att kämpa och tack vare dig, så sitter jag nu här och skriver detta till dig. Du är inte bara min pojkvän utan också min bästa vän, ingen känner mig så bra som du känner mig. För mig är du otroligt viktig och du betyder mer än vad ord kan beskriva.

Att känna saknad är aldrig roligt. Att höra ens hjärta skrika efter en varm famn är fruktansvärt jobbigt. Just nu saknar jag min pojkvän, väldigt mycket. Att ha varit tillsammans en stor del av lovet har sina nackdelar och detta är den värsta. All saknad som man känner när man plötsligt är ensam. Den värme och kärlek man inte längre finner. Det är sjukt vad jag saknar dig, helt underbart sjukt.

För två och ett halvt år sedan så var det den 11 juni 2008. Det var en tidig sommar, men varm. Jag minns inte så mycket från den dagen. Men jag minns att vi satt vid datorn och bestämde oss för att gå det vanliga gamla varvet, skänsta´ rundan. Klockan var runt sju när vi möttes. När vi hade suttit vid datorerna hade vi varit två ensamma själar, men när vi kom tillbaka var vi ett. 

Aldrig hade jag kunnat tro att denna dag skall ha blivit en av de mest minnesvärda dagar i mitt liv. Aldrig skulle jag ha kunnat tro att denna dag skulle komma att betyda så mycket för mig. 

Jag vill bara säga en sak till; Jag älskar dig Christian, av hela mitt hjärta.

personligt. Kommer ni ihåg när man var mindre och skrev dagbok? Eller vänta, Jag skrev aldrig dagbok. Jag kommer ihåg hur alla tyckte att det var "barnsligt". Nu önskar jag att jag hade struntat i det och skrivit ändå. För minnen bleknar med tiden, oavsett om de är positiva eller negativa. Det kanske tyvärr är så att de positiva försvinner fortare än de negativa? 

Det finns en sak som jag önskar att jag hade gjort; skrivit ner min högstadietid från 7 klass. För er som inte hänger med så var det i högstadiet som jag började få känslor för en viss kille, min pojkvän. Om jag bara hade skrivit hur jag kände och vad som hände, det hade hjälpt mig så mycket idag. För jag vill inte glömma alla de gånger som vi sprang ikapp varandra efter skolan, eller de gånger vi satt på bänken. Jag vill inte glömma känslan jag hade varje gång du gick i korridoren, inte heller känslan av att höra din röst. Jag tror att de blir svårt för mig att glömma vissa av dessa saker, men det andra, det kanske kommer blekna. Tills en ungefärlig händelse händer igen vill säga. De kommer alltid finnas där, men gömt. Tills jag väljer att plocka fram det igen. 

Om jag hade haft den boken med alla känslor och tankar, hade jag gett den till dig. Så du verkligen förstår mina starka känslor som jag hade för dig då, och som jag fortfarande har nu. 

Han kom med kärleken.