personligt. Kommer ni ihåg när man var mindre och skrev dagbok? Eller vänta, Jag skrev aldrig dagbok. Jag kommer ihåg hur alla tyckte att det var "barnsligt". Nu önskar jag att jag hade struntat i det och skrivit ändå. För minnen bleknar med tiden, oavsett om de är positiva eller negativa. Det kanske tyvärr är så att de positiva försvinner fortare än de negativa? 

Det finns en sak som jag önskar att jag hade gjort; skrivit ner min högstadietid från 7 klass. För er som inte hänger med så var det i högstadiet som jag började få känslor för en viss kille, min pojkvän. Om jag bara hade skrivit hur jag kände och vad som hände, det hade hjälpt mig så mycket idag. För jag vill inte glömma alla de gånger som vi sprang ikapp varandra efter skolan, eller de gånger vi satt på bänken. Jag vill inte glömma känslan jag hade varje gång du gick i korridoren, inte heller känslan av att höra din röst. Jag tror att de blir svårt för mig att glömma vissa av dessa saker, men det andra, det kanske kommer blekna. Tills en ungefärlig händelse händer igen vill säga. De kommer alltid finnas där, men gömt. Tills jag väljer att plocka fram det igen. 

Om jag hade haft den boken med alla känslor och tankar, hade jag gett den till dig. Så du verkligen förstår mina starka känslor som jag hade för dig då, och som jag fortfarande har nu.