När det mest otänkbara händer
Publicerat den

För tre veckor sedan fick jag reda på att du har en obotlig allvarlig cancer. Nu tre veckor senare har morfar räckt ut handen och du har fattat den och blivit en ängel. Det finns inga ord för hur jag känner mig i den här situationen, att man blivit bestulen på sitt egna liv. Det känns så overkligt för för tre veckor sedan satt vi på sjukhussängen hemkomna från CityGross. Dagen innan hade vi ätit på a6 och allt var så bra. Sjukdomen har tagit allt i sin väg, precis allt och nu finns du inte kvar på jorden.
Jag vill tro att du är hos morfar, jag vill tro att du har det bra i himmlen. Men vem säger att det är där man hamnar? Men om du sa att du hörde morfars steg, att du hörde han ropa på dig då tror jag att det var så. Du lämnar oss med många vackra minnen och vi hade inte kunnat få en bättre mormor än dig. Mamma hade inte kunnat få en bättre mor. Att se dig ta dina sista andetag gjorde så förgävligt ont i mig, inte skulle du behöva plågas så. Jag satt där hjälplös och allt jag kunde göra var att se på dig, hålla dig i handen och stötta mamma, syster och mina mostrar.
Om jag bara kunde få fråga dig om du led, om du hade ångest. Jag vill inte att du skall känna att du orsakat något. Jag vill inte att du känner att du är anledningen till varför vi gråter, kära mormor.
Du är så stark och du kämpade in i det sista, du har haft en sådan livsglädje hela ditt liv. Jag beundrar dig mormor och jag kommer sakna dig för all framtid. Lovar att jag skall gå klart min utbildning.

 







NAMN
 

MAIL


URL





Spara?