.. som jag absolut inte trodde skulle kunna hända. Att man träffar en person - på ett uteställe (like what?) - som kom att betyda så galet mycket och göra en så sjukt glad. Tänk att det var killen med keps, vit stickad tröja och jeans, man såg över dansgolvet som man skulle bli  k ä r  i? Har väl hållt det hemligt, men kände att det nu var dags att skriva ner här, så jag kan läsa det igen om 15 år och bara bli superglad. Han är i alla fall helt fantastisk. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen i smögen när så mycket vi hade planerat inte gick den vägen. När jag för första gången tänkte att HAN är värd att slänga en snygg replik till. När jag för första gången kände att det var något mycket bra. Att tiden under kvällen gick alldeles för snabbt och allt bara var så himla bra. Tänk att det blev Han som nu är min pojkvän, gu va lycklig jag är.