Idag är det torsdagskväll, Lisa Miskovsky spelar men jag har ingen lust eller ork till att gå. Däremot skall jag in en sväng till stan för att handla lite fina presenter till vår vän som har kalas imorgon. Tänkte även gå förbi faith och se om jag hittar något fint. 

Dagarna susar förbi. Jag har tappat mig själv någonstans och är mer förvirrad än någonsin. Jag är så trött på att alla frågar hur jag mår, Hur tror ni att jag mår? Att fråga gör inte saken bättre, ärligt talat så är jag riktigt trött på den kommentaren just nu, och alla som frågar vill jag bara skrika åt. "Jag mår bra" är just nu den största lögnen som jag säger till folk. Jag mår inte bra men jag försöker. Precis som det är den största lögnen jag säger åt er är det den största lögnen jag intalar mig själv. Idag märkte jag att min kropp sade ifrån. Förvirring och andra tankar leder till ett sämre arbete på jobbet, någon som inte är bra, och något som inte är likt mig. Jag tar fel på dagar, säger att jag är ledig fastän jag arbetar. Kan inte prata ordentligt längre och har yrselattacker med jämna mellanrum. Här hemma har jag två väldigt stödjande föräldrar som vill mitt bästa, men nu den sista tiden hinner jag inte handla i det tempo de önskar. Kroppen säger helt enkelt ifrån, något min omvärld har svårt att förstå. Jag vill hinna med så mycket denna sommaren, men jag vet någonstans där inne att det inte kommer gå, för viktiare saker måste prioriteras. En dag i taget och ingen större planering följer nu.

 

 

I'm at a payphone trying to call home
All of my change I spent on you
Where have the times gone, baby it's all wrong
Where are the plans we made for two?

 

Yeah, I, I know it's hard to remember,
The people we used to be...
It's even harder to picture,
That you're not here next to me.
You say it's too late to make it,
But is it too late to try?
And in our time that you wasted
All of our bridges burned down
I've wasted my nights,
You turned out the lights
Now I'm paralyzed,
Still stuck in that time,
When we called it love,
But even the sun sets in paradise

I'm at a payphone trying to call home
All of my change I spent on you
Where have the times gone, baby it's all wrong
Where are the plans we made for two?
If "Happy Ever After" did exist,

I would still be holding you like this
All those fairy tales are full of shit
One more fucking love song, I'll be sick.

Oh, you turned your back on tomorrow
'Cause you forgot yesterday.
I gave you my love to borrow,
But you just gave it away.
You can't expect me to be fine,
I don't expect you to care
I know I've said it before,
But all of my bridges burned down
I've wasted my nights,
You turned out the lights
Now I'm paralyzed,
Still stuck in that time,
When we called it love,
But even the sun sets in paradise

Grekland, Malta, London, Stockholm, Barcelona? Weekend? Solsemester? Vad ska man välja. Bort från Sverige vill jag i alla fall och just nu lockar en solsemester i Grekland mest. En vecka är precis lagom, fast ändå på gränsen till för länge. 5 dagar är däremot bättre men det blir svårt att ordna.

Gjorde ett schema för min sommar, blev lite smått deprimerad när jag insåg att min sommar får plats på ett halvt A4. Om bara solen kunde komma fram så att man kan vara ute och sola, för nu är det ju ändå juli. Har lovat mig själv att jag skall hinna med; grillkvällar, liseberg, varberg, göteborg, stockholm och mycket mer!